Fy fasen jag har nu upplevt det värsta jag varit med om som förälder någonsin, utan tvekan. Linus blev riktigt sjuk natten till tisdags. Han var hos Anders men smsade mig att han inte kunde sova och att han hade jätteont i hjärtat. Han ville inte väcka sin pappa(!!) men jag hörde såklart av mig till Anders och det visade sig att Linus var riktigt riktigt dålig så de körde in direkt. De tog en massa prover på akuten och ett av dem som visar på nåt hjärtenzym var inte bra. Värdet på det skulle vara 15 och Lilliz hade nästan 600 när han kom in och det fortsatte att stiga ytterligare. Så han blev inlagda och omhändertagen på hjärtintensiven. Snacka om urladdning. Inombords var jag helt hysteriskt men inför Linus försökte jag behålla lugnet. När läkaren kom ut och pratade enskilt med Anders och mig rasade jag däremot. Jag svettades, frös, höll på att svimma. Försökte förgäves koncentrera mig på hennes ord om att Linus är på bästa stället och att de har full koll på honom nu. Under tisdagsförmiddagen gjordes ytterligare undersökningar och de tog prover på honom regelbundet. Efter ultraljud och röntgen konstaterade man en inflammation på hjärtsäck och hjärtmuskel.. 

Han var med på match i söndags trots att han var lite kass och inte mådde hundra. Vi bestämde först att han inte skulle men sen ringde han igen och ja..  tjat och övertalning. "Ställa upp för laget, mår inte så dåligt idag, de har ju ingen annan målvakt och det är en viktig match...blabla" Jag sa till slut ok om du INTE har feber. Han sa att han inte hade det men jag antar att han aldrig kollade. Läkaren vet inte säkert om detta hänt pga det eller om det hade hänt ändå. Men risken ökar ju betydligt. Och jo, jag känner mig helt värdelös som inte stoppade honom från match..

I lite mer än ett dygn var vi på hjärtintensiven innan vi blev flyttade till barnavdelningen där vi nu befinner oss. Naturligtvis har jag varit med honom hela tiden och jag sover såklart med honom här. Linus är fortfarande uppkopplad och övervakad via EKG av HIA men vi ligger på barn. Först var jag glad över flytten för om ens barn nu måste vara på sjukhus så känns ändå hjärtintensiven inte som den avdelning man vill tillhöra. Nu vet jag inte. Känns som att de har noll koll här. Vad som händer framöver vet jag inte riktigt. Klart är att Linus inte på något sätt får anstränga sig under lång tid framöver nu, det kommer bli fler undersökningar och när han kan återgå till skola har jag ingen aning om. Vi får se vad doktorn säger idag, för även om personalen här mest lyser med sin frånvaro så antar jag att de har någon form av rond under dagen. 

Just nu sover min lilla Tuta. Han mår förtillfället ok även om han inte lyckas dölja för mig att han faktisk är lite skärrad. Hjärtat. Där vill man inte få några som helst sjukdomar konstaterade. 

Älskade unge min som du skrämt mig! Och ja, jag är fortfarande väldigt orolig. 

 

Min lilla Lilliz ♡